Tittut! Jag är här igen! Och så tog jag med mig en kompis också. Fast egentligen tog jag inte med mig en kompis... Men jag har lekt med en kompis idag! 
Ibland är människor lite konstiga kan jag tala om... och det är liksom inte bara en, utan massor av människor som av någon anledning tycker att mina öron är det roligaste som finns. Sen blir det ju inte bättre att man heter likadant som en motorcykel förstås, men nog tycker jag hon håller lite löst i styret...
fast vet ni? Det gör inget! Jag älskar henne precis lika mycket ändå. 
Och jag må vara en hund med ytterst bestämda åsikter, men det betyder inte att jag inte kan vara väldigt mild eller att jag inte älskar min flock.
För det gör jag.
 
Matte hade förresten det där konstiga tunga halsbandet på sig igen! Men hon verkade inte kunna bestämma sig för om det skulle hänga runt halsen eller framför ögonen, så hon gjorde lite både och till och från. Eller så var det framför ögonen på vårat picknicksällskap. 
 
Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att bestämma sig för om det ska hänga runt halsen eller ligga på marken. Hela tiden fick jag inte sätta mig än på det ena stället och än på det andra. Så för det mesta låg jag bara ner och lyssnade på pipandet från halsbandet när det inte var ett halsband... För det var lika bra att ligga still så man inte fick prylen i huvudet.
 
Fast ibland var jag faktiskt tvungen att gå runt lite och visa att jag finns, så man inte glömmer bort mig liksom! Och då är det underbart att tvåbeningar är så lätta att träna upp. Man behöver bara titta på dem lite trött så fattar dem att de borde hålla upp ens huvud... (Egentligen var nog det som hände att det var någon mer än jag som visade kärlek...)
Och så höll det på i några timmar... Än i det ena knät, och än i det andra. Kan man inte bestämma sig för var man vill vara så får man prioritera... och prioritera om... och prioritera igen...
 
Matte...? vad betyder prioritera?
 
Kan du inte bara säga att jag ville vara hos båda två, så jag var hos båda två?
 
Halva flocken försvann några gånger, så då passade jag på att visa att det var jag som ägde min matte. 
Är man hund så är man. Min matte är min, så jag lade såklart tassarna på henne och såg ut som att jag ägde henne.
Ser ni? Min matte!!
 
Sen vet jag inte vad som hände för nästa sak jag minns är att jag vaknade... och... 
 
Då hade den andra halvan av dagens flock kommit tillbaka igen... fast hon luktade väldigt likt sån där vind som kommer ut ur fläktarna på baksidan av vårat hus... och då menar jag inte toaletterna... men det låtsades jag inte om.
Och dessutom ville jag sitta i knät. Jag ÄR faktiskt en knähund. Ingen som känner mig kan säga emot detta! Dessutom FÅR man sitta i knät om man burit all packning.
 
Ni anar inte hur mycket golvet lockar efter en tur som denna!!!
 
 
Hoppas ni haft en lika bra dag som jag!

Kommentera

Publiceras ej