Vet ni om en sak? Jag tror att jag och Stumle inte skulle se riktigt likadant på vad vi har för sorts relation...
Den där lurviga bollen av spring är ju precis överallt. 
Han är högt och lågt och har alldeles för lätt att engagera sig i aktiviteter av en aningen för irriterande karaktär... 
Öh... Matte... ?
Du vet om att det är min blogg du plitar ner mojänger på nu va? Skriv så man fattar vetja! 
Vart var jag någonstans nu? Javisst ja! Stumle. Han har liksom blivit en del av vardagen här. Inte för att jag är ledsen att jag får sällskap när matte är borta, men de där dumheterna han har för sig... Som när han tror att jag är något jäkla garnnystan... men matte... jag svär väl inte?! - och försöker rulla ut min svans med sina tänder eller får för sig att min nos är en klöspelare... 
Ibland måste man liksom säga stopp. Så då lägger jag mig på honom. 
 
Men det här att han tar mitt vatten, det har jag inte så mycket emot. Och vill han sova i vattenskålen tänker jag väl inte hindra honom från det, men jag tycker det är fasligt orättvist att han får bada med matte fast jag vill det jättemycket. 
 
Å andra sidan får jag sova i mattes säng. 
Å tredje sidan... så är han ganska mysig när han inte är sådär himla jobbig. Och det ska nog bli hund av honom också en vacker dag. Det säger matte i alla fall. Och hon brukar ha rätt (Fast säg inte att jag sade det där högt)
 
Tänk vilken tur ändå att matte följde sitt hjärta när hon fick veta att Stumle letade nytt hem. För han är nog i alla fall världens bästa lillebror. Lillebrorsor är ju till för att vara jobbiga... och tvätta... och uppfostra. 
 
Ja, min lillebror. Min lillevalp. 
Jag kommer ha mina öron lediga för dig så länge jag lever brorsan. (för av någon konstig anledning är det tydligen sjukt mysigt att ligga under mina öron...)
 
På tal om det... matte... hör du mig? Jag vill soooova nu! Godnatt på er.

Kommentera

Publiceras ej