Matte och jag åkte till Gotland tillsammans med en av världens bästa tvåbening Annie. 
 
Hälften av tiden spenderade de med en stor svart mojäng framför ansiktet kan jag tala om... fast nu skulle det här inlägget handla om brorsan...
 
För så ligger det till. Jag har fått en bror. En liten söt en. Stumle Lunkentuss heter han. Och han behöver tvättas...
och matas...
och vattnas...
och gosas med....
och klappas...
och sova....
och uppfostras...
 
alltså valpen (som egentligen är en liten kattunge. .. jag veeet matte, men du måste medge att han beter sig som en hund?) vet ju inte ens hur farligt det är att tugga på sladdar! Å inte vet han att gardinerna kan ramla ner, eller att matte är upptagen när hon ska se på tv...
 
 
Då måste ju någon uppfostra honom. Och det gör jag så gärna så... för det mesta i alla fall. Men det är himla skönt när matte är hemma för då håller hon liksom också koll.
 
Fast han är världens bästa ändå. Det är han verkligen. Och plötsligt var han ju liksom bara en del av familjen. Min familj. Och när jag frågade matte varför inte Stumle hade någon blogg så svarade hon att katten var för liten för att blogga. Han visste inte hur man gjorde sa hon. Då påpekade jag att jag faktiskt inte heller vet det... så nu har Stumle Lunkentuss en blogg. Och den hittar ni här: http://stumlelunkentuss.blogg.se 
 
Nu är det minsann dags för mig att ta en tupplur. Hos matte. Men ni vet vem ni kan kika in hos och kolla läget minsann. Vi ses!
 

Kommentera

Publiceras ej