Hej allihopa! Det är en fantastisk vår, tycker ni inte det? 
Det tycker jag! Det finns massor av pinnar, och jag får mer kel och mys än någonsin. (och en och annan kattklo som fastnar i hasorna eller en bror som hänger i mina läppar, men det är inte så farligt som det låter)
Matte är ju lite smått dålig på att tala om vad som händer här på aprilgatan. 
(för det mesta händer inte så mycket. Jag och brorsan turas om att låna hennes knä och händer och badkar efter egna tycken...)
Och så ser vi till så att inte tvåbeningarna i hemmet sitter för länge på samma ställen, så att skärmarna fastnar i ansiktet på dem, eller de glömmer bort oss...
Igår var en sån där dag då jag tyckte matte fokuserade lite för mycket på den där fyrkantiga grejen hon har med sig precis överallt. 
Och jag var uttråkad. Så jag tänkte att jag kunde hjälpa matte att lära den flyga.
(jag tyckte det var en jättebra idé)
Och den flög faktiskt. Två gånger. Tvärs över vardagsrummet. DET VAR JÄTTEROLIGT!
Sen fick jag en sämre idé... 
(kaffekoppar som flyger är ingenting matte uppskattar...)
Det slutade med att jag fick ligga och be matte om ursäkt i säkert en halvtimme.
Vet ni vad bästa sättet att få tvåbeningar att röra sig på är?
Jag kom på det av en slump häromdagen...
Man tar en av de där leksakerna som låter... Så springer man runt med den. (oftast brukar de strunta i en när man gör så, men ibland räcker detta) 
Om det inte räcker att springa runt med den, ja då hoppar man upp i mattes knä och piper henne i örat med den. (det där som händer på tv:n kan väl ändå inte vara viktigare än min leksak tycker jag bestämt?!) 
Det som händer då är att matte följer med en runt i lägenheten. Vart man än springer följer hon efter! Är inte det helt underbart!? 
Och vet ni? Ibland har jag såna där dagar då jag bara vill vara nära min allra bästaste matte. Då tycker inte jag om när hon sitter bakom stängda dörrar till exempel. Särskilt inte i rummet med den hårda stenen på golvet.
(det andra rummet som luktar sovlukten går väl an. Man kan ju alltid lägga sig mitt framför dörren så man märker när hon går någonstans.)
För det mesta brukar jag bara lägga mig framför dörren när de stänger in sig, de där tvåbeningarna... Men ibland har jag liksom sån abstinens att det inte räcker. 
Häromdagen hade jag det. Hur mycket jag än nosade och tryckte huvudet mot dörren så öppnade hon inte.
Då fick jag nog. Ibland måste en hund göra det den måste. Så jag öppnade och sprang in. Om hon prompt ska titta på mig när jag uträttar mina behov är det inte mer än rätt att jag ska få titta på henne. Dessutom hade katten hoppat upp och lagt sig i sitt torn, så jag var alldeles ensam och ingen klappade mig.
Och där satt hon. 
Men jag var nöjd. (åtminstone när hon lagt ifrån sig den där platta grejen och klappade på mig istället)
Ja, jag har det bra här. Även om matte skriver lite väl sällan. (å andra sidan kan jag inte klandra henne... det finns ju både pipleksaker och soffor att hänga med, och dessutom är det inte så roligt när hon sitter där och trycker på sina små knappar...)
Det bästa är ju faktiskt när jag får vara intill och gosa.
(baka går ju faktiskt också an, även om jag tyckte det var nedrigt att hon inte delade med sig när jag hjälpte henne titta så att inte muffinsen blev brända)
Nåja... nu vet ni hur min vardag ser ut här borta i alla fall.
Sammanfattningsvis kan vi säga att jag aldrig får smaka det matte bakar, att jag har haft sönder två pipleksaker, lärt en mobil och kaffekoppen att flyga, tvättat ansiktet med hjälp av katten, kelat massor, gosat med min säng och mattes knä, och Ronnie, och färgat mattan mörkgrå så att mina hår inte syns lika mycket, hoppat, skuttat, skällt och studsat...
 
Ja, och så har jag försökt lära katten att posten inte är till för att tugga på, men det har gått sådär.
Åh! Javisst ja... Häromdagen fick jag ju en hel kartong att leka med! EN KARTONG!!! 
(Gissa vem som visade den kartongen vart skåpet skulle stå?) 
 
Kartong: 0 Harley:1 (eller kartong: femtiotretton bitar, Harley: Biter...)
 
Nu ska jag försöka ta mig upp ur sängen. Om jag orkar. Klockan är ju faktiskt inte ens ett än... (jag fattar inte hur matte kommer upp så tidigt?!) - för att inte tala om Ronnie... han är ju uppe och går innan jag ens somnat för natten...
 
Undrar vad den här dagen har för spännande äventyr redo för mig?

Kommentera

Publiceras ej