Då finns jag där. Ser henne. Ligger intill. Jag avskyr när matte är sjuk.
Som tur är så är hon på bättringsvägen. Det märkte jag när hon tog fram den lilla svarta klickandepipandelådan.
Det var bara att dra på sin vackraste sida och låta henne hållas. Vilket inte blev alltför länge, för hon är rätt långt ifrån återställd
Men finast i världen, det är jag väl?

Kommentera

Publiceras ej