Här är jag! Och lika mycket som jag älskar att springa runt i vatten och leka, lika mycket älskar jag att ligga i knät på matte. Där hon är vill jag liksom alltid vara. Ända tills jämt. Och hon har sagt att jag får det.
 
Nu vill jag berätta om en sak. Det är ju så att när jag flyttade till Gotland så fick jag träffa en massa jättehundar med horn på huvudet och konstiga tassar. (matte kallar dem för kossor)
De brukade ligga där i hagen och tugga gräs. När det blir vår tänker jag ofta på dem. Och min Ronnie-husse äter en sjujäkla mängd grön mat så här års. 
 
Därför tänkte jag, att jag skulle stödja Ronnie i hans grönmatätande. Och dessutom saknar jag de där hornhundarna ibland. Så, trots att matte blir smått irriterad på mig för att jag går lite långsammare än vanligt, så låtsas jag ibland att jag är en hund med horn. 
 
Särskilt på våren. (ni anar inte hur orolig matte var för att jag var dålig i magen de första gångerna jag började med det här, men nu har hon vant sig. Både vid grästuggandet och hallonsmaskandet)
 
Idag var vi ute på promenad jag, matte och Ronnie. Matte höll i kopplet och gick först. 
Efter kom jag. Därefter kom Ronnie. Han skrattade under hela promenaden. 
 
(matte däremot blev mer och mer irriterad)
Tills hon tittade bakåt då Ronnie skrattade till. Mitt i en grästuva stod jag och smaskade på. Hon fick dra i kopplet bäst hon ville. Jag var sugen på gräs. Och det hade just regnat, gräset var krispigt och smakade fantastiskt. 
 
Ni vet, sådär som jag blir när hallonen här i backarna är mogna? Eller har ni glömt... (eller så har matte låtit bli att nämna något om det)
 
När matte talade om för Ronnie att jag älskar hallon så trodde han att matte överdrev. Han trodde inte på hur oense jag och matte var om ifall jag skulle stå kvar bland bären och mumsa eller inte. 
Men matte kan dra bäst hon vill om det råkar finnas hallonsnår där vi går.
 
Och jag var inte sen att lyda när matte väl sa åt mig att jag fick! Och se där stod Ronnie och trodde inte sina ögon. Matte drog i kopplet, och jag spjärnade emot. Sen började matte gå andra vägar, som det inte fanns några hallonsnår i närheten av. 
 
Men Ronnie... han går fortfarande till hallonsnåren. Åh! Och snart är de mogna igen! 
 
Och vet ni en sak föresten? Idag fyller min favoritminitvåbening år. Så då skickade vi en videohälsning till honom. Jag, Ronnie, matte och Stumle. 
 
Det var roligt. Men nu måste matte dra sig från tangenterna. För snart kommer husse hem med rå fisk som luktar ris... Jag har aldrig fått smaka, men matte är tokig i det. 
 
Jag får väl helt enkelt hålla mig till hallon och gräs jag...
Och kela med matte. Föresten... vad har ni för favoritsaker att äta?
 

Kommentera

Publiceras ej