Många dagar har vi det bara soft, jag och brorsan. Men ibland är det som om matte liksom glömmer att jag är där. (om du frågar mig. Fråga inte henne. Hon ljuger. Typ.)
Med mig är det så, att om jag inte får som jag vill kan jag bli ganska sur. Då sätter jag mig med ryggen åt matte och blänger.
Man måste upprepa sig om och om igen och ibland förstår hon vad man vill. Å andra sidan har hon dagar då hon verkar ignorera en. (återigen: Fråga inte henne)
Som när man vill leka. Eller ha mat. Det är alltid tid för mat. Och så har hon en ful ovana. Hon stänger in sig i det där lilla kaklade rummet och låter mig vara utanför. Ibland är det bara så att jag inte tycker att hon ska vara där inne ensam. Hon kan ju bli överfallen eller vad sjutton som helst! Och man är väl inte mer hund än att man kan öppna en dörr om nöden kräver det. Det gjorde jag en gång, och vet ni? Hon mådde finfint. Satt där med sin lilla fyrkantiga mackapär och inte gick det någon nöd på henne inte.
nu ska ni inte tro att jag alltid går och öppnar dörrar här hemma. Eller att det AAALLTID finns risk att matte blir överfallen på toaletten. Det händer mest när Ronnie inte är hemma. 
För mig är det ju liksom viktigt att matte mår bra. Och det gör hon ju bara när jag är intill. Och när hon ska sova. För då är Ronnie intill. Jag tycker om Ronnie. Han ger mig en massa godsaker. Såna människor kan man inte tycka illa om.
fast jag tycker om matte ännu mer. Även fast hon inte ger mig lika mycket godis. Och jag vet alltid precis vad hon behöver. (utom kanske det där med flygande saker som innehåller vätska... typ kaffekoppar) 
Hon behöver leka. Alla behöver leka. Jämt. och det får gärna pipa om leksakerna. 
Jag tjatar dessutom bara lite då och då. När matte suttit ensam framför dumburkarna eller Stumle inte är vaken nog att tugga på och tvätta.
Ser ni? Jag kan ta det lugnt också. (även om det tog sin tid att övertyga matte om att resa sig från stolen och ta den här bilden) Men det gick! Tänk vilka fiffiga prylar det finns! Som kan visa exakt hur jag har det i samma stund som matte skriver om det!
(eller andra stunder då man sitter och väntar på något gott...)
Och inte för att vara sån, men ibland är matte otroooooligt seg. Det tog henne flera år att inse att jag är världens bästa kartongmakulator. Men nu vet hon det. Och gissa vem som får förstöra alla såna där grejer som tar massor med plats nu för tiden? Jo, det är allt jag det. 
Och jag FÅR! Kan det bli bättre än så?! 
Stora kartonger blir småååååå bitar, Jättelätta att packa ner i soppåsen när jag är klar. Vill ni hyra in mig? Jag tar inte mycket betalt. Bara lite klappar och en kartong så är jag nöjd. :D

Kommentera

Publiceras ej