Jag fick ryck häromdagen! Jenny tog med mig till Junis, så jag fick träffa alla hennes junisbarn! Det tyckte jag var hur roligt som helst!

Innan alla barnen kom fick jag värsta rycket och sprang runt som en tok på området och skällde som bara den... Sen kom jag i alla fall på att det kanske inte var så populärt. Då skällde jag lite till för att muntra upp Jenny... Till slut låg vi båda ner och tog det lugnt i alla fall.

Jenna har kollat vad jag kan under de senaste dagarna... Det var en hel drös med kommandon

Jag kan: Sitt, ligg, vinka, vacker tass, sitt fint, stanna, vänta, nej, var så god, sök, loss och apport ganska bra.

Så finns det några vi tränar på: Gå fot blir jag duktigare och duktigare på... särskilt om Matte har en godis i handen. Rulla runt har vi börjat lite med.

Jenny blir jätteglad när jag sitter fint, hon säger jämt att jag ser så söt ut. Samma sak när jag måste vänta innan jag får lov att ta något.

Hon låter lite missnöjd när jag skäller på brevbäraren, men jag tror att det beror på att jag skäller för många gånger.

Hörde henne säga häromdagen att hon tyckte jag var så duktig när jag slutade skälla när hon sa till, för bättre dörrklocka och tjuvlarm än mig finns inte, jag hör minsann allt! Sen varför alla andra hundar skäller så ofta här i grannskapet, det bryr jag mig inte det minsta om. Varför slita ut halsen så mycket?

Jag vill bara varna matte för eventuella faror när det kommer något/någon genom dörren.

Igår försökte jag mig på att sova inne hos Jenny och Henrik, och de verkade lite förvånade över att jag inte gick ut i hallen. Jag gjorde dem inte besvikna. Jag låg där och vilade en stund, men sedan kom jag fram till att det var trots allt bättre i hallen, så efter ett litet tag slickade jag godnatt på resten av flocken och gick ut och lade mig där jag brukade.

Kommentera

Publiceras ej