Äntligen har jag fått Matte att fatta att det borde uppdateras här.
För det första så har hon varit i Japan, och lämnade mig i Sverige.
Inte för att jag klagar över det. Första veckan var jag med Lava och lekte, och resten av tiden blev jag mer än jätteälskad på backaplan hos Mattes och Martins kompis.
Sen kom jag hem, och boy vad jag var glad för det...
Jag var till och med på så gott humör att jag hjälpte Matte att diska...
Hur som helst... det är inte så viktigt...
Tänkte berätta om gårdagen.
Då var vi och kollade på jättestora insekter som flög runt i formationer och lät som om hela jorden skulle gå under...
Martin hade namn på allihopa... Det var J 35 Draken, Frecce Tricolori, JAS 39 Gripen, J 29 Tunnan och allt möjligt...
(inte för att jag brydde mig särskilt mycket om namnet på de brummande sakerna... men ändå)
Folk tittade på mig, och sen tittade de på matte, som för att säga att hundar hör inte hemma på ett ställe som är så bullrigt som detta... Då lade jag mig ner... och sov...
Och folket tittade åt andra hållet igen... (Visst är jag duktig på att få folk att förstå?)
Nämnde jag att jag minsann inte är rädd för de där bullriga bautaflugorna?
Däremot tyckte jag inte de skulle vara där, och de såg ut att smaka gott... Och man är väl en jakthund vet jag!
Så jag sprang efter det...
(säg det inte till någon, men det var snabbare än mig... Även fast jag ställde in benen på hastighet blixt... )
och blev stoppad av mitt jäkla koppel.
Efter det stod jag bara och viftade på svansen och tittade på de enormifierade insekterna...
De smakade säkert inte gott ändå.
Dessutom hade jag en påse djungelvrål som låg hemma och väntade på mig. Och om jag uppförde mig riktigt fint skulle jag säkert få mysa en stund i Martins knä också...
Det var en massa människor som klappade mig igår också. Och jag fick träffa Martins pappa igen! Honom tycker jag om. Han hade fyra ben precis som jag igår... Två var av aluminium och han ställde ifrån sig dem då och då... Det kan inte jag. Sen går jag på alla mina ben. Han verkade helst bara gå på tre av dem.
Konstigt det där.
När vi kom hem var jag trött.
Så jag gick och lade mig. Och sov... och sov... och sov...
Sen vaknade jag. Då var det idag.
Och jag var ruskigt kissnödig!
Det enda som fanns i mitt huvud var ordet UT! Ut ut ut ut!!!!
Problemet då var att både Martin och Matte låg och sov.
Jag vet ju att man inte ska störa de som sover, men jag är nästan bombsäker på att jag hörde röster flera gånger...
Men varje gång jag kom in låg de helt stilla.
Sen gick jag in en gång till... Då var jag säker på att de var vakna, så jag började slicka på Martin som för att säga
"Kom nu!!! Jag vill ut!"
Martin bara skrattade och vred sig runt...
Till slut fick jag nog. Hur svårt kan det vara att förstå att jag vill gå ut egentligen?
Tydligen jättesvårt. Människor är tröga.
Men jag kan prata människospråk, (och vet att man bara får kissa inne om man går på två ben.)
Hmm... Undra var Martins pappa kissar nu....?
Hur som... Martin fick väl ligga där och vrida sig medan jag gick ut i hallen och hämtade kopplet och lade det bredvid hans huvud.
DÅ FATTADE HAN.
Så nu är jag både kissad och bajsad, och ligger på golvet och ser på tv. Så Här ser jag ut:
Jag och Martin busade nyss också. Men nu får det vara nog om mig...
Vad har ni haft för er sen sist?
För det första så har hon varit i Japan, och lämnade mig i Sverige.
Inte för att jag klagar över det. Första veckan var jag med Lava och lekte, och resten av tiden blev jag mer än jätteälskad på backaplan hos Mattes och Martins kompis.
Sen kom jag hem, och boy vad jag var glad för det...
Jag var till och med på så gott humör att jag hjälpte Matte att diska...
Hur som helst... det är inte så viktigt...
Tänkte berätta om gårdagen.
Då var vi och kollade på jättestora insekter som flög runt i formationer och lät som om hela jorden skulle gå under...
Martin hade namn på allihopa... Det var J 35 Draken, Frecce Tricolori, JAS 39 Gripen, J 29 Tunnan och allt möjligt...
(inte för att jag brydde mig särskilt mycket om namnet på de brummande sakerna... men ändå)
Folk tittade på mig, och sen tittade de på matte, som för att säga att hundar hör inte hemma på ett ställe som är så bullrigt som detta... Då lade jag mig ner... och sov...
Och folket tittade åt andra hållet igen... (Visst är jag duktig på att få folk att förstå?)
Nämnde jag att jag minsann inte är rädd för de där bullriga bautaflugorna?
Däremot tyckte jag inte de skulle vara där, och de såg ut att smaka gott... Och man är väl en jakthund vet jag!
Så jag sprang efter det...
(säg det inte till någon, men det var snabbare än mig... Även fast jag ställde in benen på hastighet blixt... )
och blev stoppad av mitt jäkla koppel.
Efter det stod jag bara och viftade på svansen och tittade på de enormifierade insekterna...
De smakade säkert inte gott ändå.
Dessutom hade jag en påse djungelvrål som låg hemma och väntade på mig. Och om jag uppförde mig riktigt fint skulle jag säkert få mysa en stund i Martins knä också...
Det var en massa människor som klappade mig igår också. Och jag fick träffa Martins pappa igen! Honom tycker jag om. Han hade fyra ben precis som jag igår... Två var av aluminium och han ställde ifrån sig dem då och då... Det kan inte jag. Sen går jag på alla mina ben. Han verkade helst bara gå på tre av dem.
Konstigt det där.
När vi kom hem var jag trött.
Så jag gick och lade mig. Och sov... och sov... och sov...
Sen vaknade jag. Då var det idag.
Och jag var ruskigt kissnödig!
Det enda som fanns i mitt huvud var ordet UT! Ut ut ut ut!!!!
Problemet då var att både Martin och Matte låg och sov.
Jag vet ju att man inte ska störa de som sover, men jag är nästan bombsäker på att jag hörde röster flera gånger...
Men varje gång jag kom in låg de helt stilla.
Sen gick jag in en gång till... Då var jag säker på att de var vakna, så jag började slicka på Martin som för att säga
"Kom nu!!! Jag vill ut!"
Martin bara skrattade och vred sig runt...
Till slut fick jag nog. Hur svårt kan det vara att förstå att jag vill gå ut egentligen?
Tydligen jättesvårt. Människor är tröga.
Men jag kan prata människospråk, (och vet att man bara får kissa inne om man går på två ben.)
Hmm... Undra var Martins pappa kissar nu....?
Hur som... Martin fick väl ligga där och vrida sig medan jag gick ut i hallen och hämtade kopplet och lade det bredvid hans huvud.
DÅ FATTADE HAN.
Så nu är jag både kissad och bajsad, och ligger på golvet och ser på tv. Så Här ser jag ut:
Jag och Martin busade nyss också. Men nu får det vara nog om mig...
Vad har ni haft för er sen sist?
