Så har ni fel...
Tror ni dessutom att jag är olydig så har ni också fel.
För jag är jättelydig när jag vill.
För ett tag sen var jag, Jenny och Martin ute och gick. (Eller ja, det gör jag ju varje dag, men ändå)
Vid Martins garage finns det stora platta stenar som man kan hoppa upp på. Matte vet ju att jag gillar allt som har med fart och fläkt att göra, så hon bad mig hoppa upp på en av stenarna.
Oftast brukar jag stanna uppe på stenar och såna där saker av mig själv, men det här gången hade jag sån lust att hoppa vidare så jag tänkte hoppa ner och rusa mot nästa sten.
Jag tror att där och då så fick jag nog lite kortslutning i huvudet eller något.
Matte ger mig kommandot "stanna" Och det gör jag. Bums. Fötterna bara fryser mitt i avsprånget när jag står på kanten. Det var nog här matte skrattade som mest tror jag, för jag stod med sidan mot ena kanten. FÖR NÄRA!!! Så när benen frös ramlade jag ner. Som en staty. I sidled. Jag landade liggande på sidan...
Eftersom jag inte är en chihuahua reste jag mig upp, såg ut som om det var meningen, fast matte verkade tolka det som ett
"vad fan säger du stanna till mig för, när du ser att jag precis ska hoppa??!"
Vadå bevis? (okej, jag är inte den som är den... dessutom FINNS det faktiskt bevis)
- åtminstone på att jag inte är slö. Och så kan ni få ett muntligt intyg från både Jenny och Martin angående den där stengrejen.
Till exempel har vi denna bild, där jag och Martin lagar mat ihop. Han smakar av den, och jag slickar bort det han har kvar runt munnen så han ska slippa köpa en haklapp...
Och här är jag utomhus och leker med en pinne...
Som ni ser är matte också med, och visst KAN jag stå still och jättefint titta in i kameran, som värsta modellhunden...
Men... Jag leker hellre... Här låtsas jag att kopplet är en farlig alien som håller på att attackera matte och att jag måste skydda henne genom att jaga det. Men kopplet är en stark motståndare måste jag säga.
Här låtsas jag att jag kan flyga... och det kan jag fakiskt stundtals också. Sådeså.
Vad matte gör? Hon står stilla och är hur tråkig som helst. Därför måste jag ta till drastiska metoder ibland, som denna:
Hurra!!!! Matte sätter igång alienkopplet igen och jag använder mina superkrafter och flyger efter det.
Weeeeee!!!! Häng med nu då! Är du slö eller?
(Ja, det är hon... jag fick gå ner och hämta henne igen... )
Sa jag att jag tränat yoga också? (det är verkligen jättebra om man vill bli smidig...) Och jag hoppas verkligen inte matte tänker tala om hur jag landade, för då tänker jag spy på mattan en gång till. Det var faktiskt meningen att landa på rygg.
Titta! Jag skadade mig inte ens. MEN: Jag hittade en ny pinne (som enligt matte egentligen skulle gå under benämningen "mindre träd")
Därför var vi inte helt överens om ifall matte skulle stå still när jag kom och ville att hon skulle kasta pinnen eller inte... (för ja, det är pinnen som fortsätter PÅ ANDRA SIDAN om henne, så jag fattar inte varför hon ville flytta sig. Jag har bara slått henne tre.. fyra?... öh... never mind)
Matte kanske tyckte det var sådär, eller att det inte finns några aliens som tar tag i kopplet, och ska jag vara ärlig tror inte jag heller det, men jag bestämde att det var så just då i alla fall.
Idag har jag gått med matte hela vägen från hennes jobb, så nu ligger jag och sover. Slick och vacker tass på er tills nästa gång vi ses!
Tror ni dessutom att jag är olydig så har ni också fel.
För jag är jättelydig när jag vill.
För ett tag sen var jag, Jenny och Martin ute och gick. (Eller ja, det gör jag ju varje dag, men ändå)
Vid Martins garage finns det stora platta stenar som man kan hoppa upp på. Matte vet ju att jag gillar allt som har med fart och fläkt att göra, så hon bad mig hoppa upp på en av stenarna.
Oftast brukar jag stanna uppe på stenar och såna där saker av mig själv, men det här gången hade jag sån lust att hoppa vidare så jag tänkte hoppa ner och rusa mot nästa sten.
Jag tror att där och då så fick jag nog lite kortslutning i huvudet eller något.
Matte ger mig kommandot "stanna" Och det gör jag. Bums. Fötterna bara fryser mitt i avsprånget när jag står på kanten. Det var nog här matte skrattade som mest tror jag, för jag stod med sidan mot ena kanten. FÖR NÄRA!!! Så när benen frös ramlade jag ner. Som en staty. I sidled. Jag landade liggande på sidan...
Eftersom jag inte är en chihuahua reste jag mig upp, såg ut som om det var meningen, fast matte verkade tolka det som ett
"vad fan säger du stanna till mig för, när du ser att jag precis ska hoppa??!"
Vadå bevis? (okej, jag är inte den som är den... dessutom FINNS det faktiskt bevis)
- åtminstone på att jag inte är slö. Och så kan ni få ett muntligt intyg från både Jenny och Martin angående den där stengrejen.
Till exempel har vi denna bild, där jag och Martin lagar mat ihop. Han smakar av den, och jag slickar bort det han har kvar runt munnen så han ska slippa köpa en haklapp...
Och här är jag utomhus och leker med en pinne...
Som ni ser är matte också med, och visst KAN jag stå still och jättefint titta in i kameran, som värsta modellhunden...
Men... Jag leker hellre... Här låtsas jag att kopplet är en farlig alien som håller på att attackera matte och att jag måste skydda henne genom att jaga det. Men kopplet är en stark motståndare måste jag säga.
Här låtsas jag att jag kan flyga... och det kan jag fakiskt stundtals också. Sådeså.
Vad matte gör? Hon står stilla och är hur tråkig som helst. Därför måste jag ta till drastiska metoder ibland, som denna:
Hurra!!!! Matte sätter igång alienkopplet igen och jag använder mina superkrafter och flyger efter det.
Weeeeee!!!! Häng med nu då! Är du slö eller?
(Ja, det är hon... jag fick gå ner och hämta henne igen... )
Sa jag att jag tränat yoga också? (det är verkligen jättebra om man vill bli smidig...) Och jag hoppas verkligen inte matte tänker tala om hur jag landade, för då tänker jag spy på mattan en gång till. Det var faktiskt meningen att landa på rygg.
Titta! Jag skadade mig inte ens. MEN: Jag hittade en ny pinne (som enligt matte egentligen skulle gå under benämningen "mindre träd")
Därför var vi inte helt överens om ifall matte skulle stå still när jag kom och ville att hon skulle kasta pinnen eller inte... (för ja, det är pinnen som fortsätter PÅ ANDRA SIDAN om henne, så jag fattar inte varför hon ville flytta sig. Jag har bara slått henne tre.. fyra?... öh... never mind)
Matte kanske tyckte det var sådär, eller att det inte finns några aliens som tar tag i kopplet, och ska jag vara ärlig tror inte jag heller det, men jag bestämde att det var så just då i alla fall.
Idag har jag gått med matte hela vägen från hennes jobb, så nu ligger jag och sover. Slick och vacker tass på er tills nästa gång vi ses!
