Över en månad sedan du skrev något här! Jag är chockad!
Jag som haft för mig allt möjligt bus. Eller nä, det där är mattes visa. Jag har inte alls busat. Jag har lekt.
Sådeså.
Har ni någon aning om hur mycket snö det ligger här i Göteborg?!
Det är helt galet kan jag tala om! Och det som är bäst är att det ligger bajshögar kvar efter hundar överallt! (Här får jag väl erkänna att jag och matte verkligen inte är överens om vad som stämmer med verkligheten, men å andra sidan har hon fel. Punkt.)
Fast det är inte bajs jag tänkt att jag skulle skriva om nu. (det är matte som hakar upp sig på det hela tiden)
Jag tänkte berätta vilken glad snubbe jag är.
Och hur mycket jag tycker om Martin.
Jag är lite mer hemma hos matte nu än jag varit på ett tag, och det går väl an, men jag tycker verkligen det är bättre när båda två är på samma ställe.
Det brukar jag påpeka lite då och då, som när vi har besök. Jag hörde minsann att matte pratade om Martin. Så jag satte mig vid dörren och viftade på svansen.
Men matte är verkligen trög, så jag blev tvungen att hämta kopplet och dra in det i vardagsrummet två gånger innan hon fattade vad jag menade. Hur svårt kan det vara liksom?
Jag vet minsann att man måste gå ut för att komma hem till Martin. Och man går inte ut utan koppel.
Det vet jag också.
Men nu går jag händelserna i förväg egentligen.
Jag borde.. eller nej... jag måste nog tala om för er hur mycket jag gillar Martins mamma och bror också.
Så här är det:
För några veckor sedan var hela familjen Theliander och matte samlade hemma hos Martins bror. Det var julafton. Och det låg en massa paket under granen. En del av dem luktade mycket intressant, men eftersom jag är en (selektivt) - Matte!! - lydig och väldresserad hund, så visste jag att man inte ska tugga på saker förrän man får lov.
Så kom en stor rödklädd man in genom dörren. (jag skällde inte ut honom... sådeså)
Och efter en stund fick jag ett sånt där paket som luktade så intressant.
Det var från Martins bror. Jag vet inte vem som sagt det till honom, men GRISÖRON ÄR DET BÄSTA JAG VET!!!
Och det var precis vad det var. Grisöron.
Inte nog med det... Innan allt det här hände så åt tvåbeningarna mat. Tyvärr var det ingen som tappade något på golvet... MEN: Martins bror gav mig köttbullar när alla gått från bordet, så jag överlevde ändå!
Så blev det nyår. Det sa pang i luften. Vi var hemma hos Martins mamma.
Jag tyckte så synd om Lava. Hon är skotträdd förstår ni. Så hon fick vara inne. Och eftersom hon var inne så stannade jag med henne.
När matte kom in igen började hon skratta, och påpekade för Martins mamma att jag tagit väl hand om Lava... Att jag minsann slickat och försökt lugna henne väldigt mycket.
Hur i hela friden kunde hon veta det?!
Martins mamma ja. Vet ni hur god mat hon gör ibland? Den är lika god som den maten jag fick i Grötlingbo ibland.
KÖTTBITAR, RIS OCH SÅS I MATSKÅLEN!
Helt fantastiskt!
(Ja, alltså, jag tycker ju om Martins mamma även när hon inte bjuder på mat, men av någon anledning blir hon liksom en ännu bättre människa när det ligger sånt i matskålen)
Och på tal om matskålar så är det bra att jag har två stycken.
En uppsättning hos Martin, och en hos matte.
Och vet ni?! Hos matte finns en katt.
Jag vet inte hur den kom dit, men en dag var den bara där, och ni anar inte hur mycket jag vill hälsa på den.
Men den vill inte hälsa på mig.
Nåja. Matte har sagt åt mig att ha tålamod, så det ger väl med sig till slut. Någon gång kommer vi nog bli vänner.
Jag försöker till och med skälla mindre, så den inte ska bli rädd.
Men det är faktiskt inte så lätt. Och folk måste ju få veta att jag finns.
Dessutom måste de få veta att det finns en katt här, och att ingen får röra den förrän jag sagt att det är okej.
Storebror Harley. Det är jag det.
Ingen ska få röra lillasyster katt och göra henne illa.
Sådeså.
Nu, matte, ska du få vila fingrarna. Och jag ska fortsätta hålla koll åt dig så ingen gör katten illa.
För en sak vet jag minsann. Den katten hade det inte lätt den första tiden i sitt liv.
(okej, det var matte som berättade det... Ha! Och hon tror att jag inte lyssnar!
Jag vet ju till och med att katten heter Lilla Bus)
Slick i fejjat på er!
Jag som haft för mig allt möjligt bus. Eller nä, det där är mattes visa. Jag har inte alls busat. Jag har lekt.
Sådeså.
Har ni någon aning om hur mycket snö det ligger här i Göteborg?!
Det är helt galet kan jag tala om! Och det som är bäst är att det ligger bajshögar kvar efter hundar överallt! (Här får jag väl erkänna att jag och matte verkligen inte är överens om vad som stämmer med verkligheten, men å andra sidan har hon fel. Punkt.)
Fast det är inte bajs jag tänkt att jag skulle skriva om nu. (det är matte som hakar upp sig på det hela tiden)
Jag tänkte berätta vilken glad snubbe jag är.
Och hur mycket jag tycker om Martin.
Jag är lite mer hemma hos matte nu än jag varit på ett tag, och det går väl an, men jag tycker verkligen det är bättre när båda två är på samma ställe.
Det brukar jag påpeka lite då och då, som när vi har besök. Jag hörde minsann att matte pratade om Martin. Så jag satte mig vid dörren och viftade på svansen.
Men matte är verkligen trög, så jag blev tvungen att hämta kopplet och dra in det i vardagsrummet två gånger innan hon fattade vad jag menade. Hur svårt kan det vara liksom?
Jag vet minsann att man måste gå ut för att komma hem till Martin. Och man går inte ut utan koppel.
Det vet jag också.
Men nu går jag händelserna i förväg egentligen.
Jag borde.. eller nej... jag måste nog tala om för er hur mycket jag gillar Martins mamma och bror också.
Så här är det:
För några veckor sedan var hela familjen Theliander och matte samlade hemma hos Martins bror. Det var julafton. Och det låg en massa paket under granen. En del av dem luktade mycket intressant, men eftersom jag är en (selektivt) - Matte!! - lydig och väldresserad hund, så visste jag att man inte ska tugga på saker förrän man får lov.
Så kom en stor rödklädd man in genom dörren. (jag skällde inte ut honom... sådeså)
Och efter en stund fick jag ett sånt där paket som luktade så intressant.
Det var från Martins bror. Jag vet inte vem som sagt det till honom, men GRISÖRON ÄR DET BÄSTA JAG VET!!!
Och det var precis vad det var. Grisöron.
Inte nog med det... Innan allt det här hände så åt tvåbeningarna mat. Tyvärr var det ingen som tappade något på golvet... MEN: Martins bror gav mig köttbullar när alla gått från bordet, så jag överlevde ändå!
Så blev det nyår. Det sa pang i luften. Vi var hemma hos Martins mamma.
Jag tyckte så synd om Lava. Hon är skotträdd förstår ni. Så hon fick vara inne. Och eftersom hon var inne så stannade jag med henne.
När matte kom in igen började hon skratta, och påpekade för Martins mamma att jag tagit väl hand om Lava... Att jag minsann slickat och försökt lugna henne väldigt mycket.
Hur i hela friden kunde hon veta det?!
Martins mamma ja. Vet ni hur god mat hon gör ibland? Den är lika god som den maten jag fick i Grötlingbo ibland.
KÖTTBITAR, RIS OCH SÅS I MATSKÅLEN!
Helt fantastiskt!
(Ja, alltså, jag tycker ju om Martins mamma även när hon inte bjuder på mat, men av någon anledning blir hon liksom en ännu bättre människa när det ligger sånt i matskålen)
Och på tal om matskålar så är det bra att jag har två stycken.
En uppsättning hos Martin, och en hos matte.
Och vet ni?! Hos matte finns en katt.
Jag vet inte hur den kom dit, men en dag var den bara där, och ni anar inte hur mycket jag vill hälsa på den.
Men den vill inte hälsa på mig.
Nåja. Matte har sagt åt mig att ha tålamod, så det ger väl med sig till slut. Någon gång kommer vi nog bli vänner.
Jag försöker till och med skälla mindre, så den inte ska bli rädd.
Men det är faktiskt inte så lätt. Och folk måste ju få veta att jag finns.
Dessutom måste de få veta att det finns en katt här, och att ingen får röra den förrän jag sagt att det är okej.
Storebror Harley. Det är jag det.
Ingen ska få röra lillasyster katt och göra henne illa.
Sådeså.
Nu, matte, ska du få vila fingrarna. Och jag ska fortsätta hålla koll åt dig så ingen gör katten illa.
För en sak vet jag minsann. Den katten hade det inte lätt den första tiden i sitt liv.
(okej, det var matte som berättade det... Ha! Och hon tror att jag inte lyssnar!
Jag vet ju till och med att katten heter Lilla Bus)
Slick i fejjat på er!
