Nu har det hänt igen... Matte blev så där röd i ansiktet som hon kan bli ibland, när hon och jag går ut och går och vi möter någon.
Jag tyckte jag betedde mig precis som en hund ska göra. En pinne i munnen, som jag hade hittat vid skogsbrynet, där de hade röjt upp lite, avsågad och bra, och svansen på vift... En forbollsplan framför mig att leka som en tok på...
Så... det gjorde jag naturligtvis... Sen kom det ett äldre par gående på gångvägen. Det var då Jenny blev så där röd...
Snäll som jag är brydde jag mig naturligtvis inte om det äldre paret, tittade lite, men fortsatte sedan att leka med min pinne.
Fast sen när vi kom hem tror jag att jag förstår varför matte blev sådär röd... Det var första gången jag känt mig så dum att jag verkligen sett dum ut, när jag kom på att pinnen inte ens gick in på höjden genom dörren.
Fem meter var den visst. Jag hade naggat av några bitar, men de bar Jenny tillbaka till skogen. Jag blev överlycklig när vi vände hemifrån igen, med min pinne, och tog kurs mot närmaste skogsbryn. Duktig hund kallade Jenny mig på vägen, för jag bar faktiskt min pinne hela vägen tillbaka, alldeles själv! Leka?! tänkte jag, men Jenny hade annat att tänka på... Hon skulle in till junis i Visby, så jag fick vara ensam i två timmar, när jag väl hade kommit hem. Men det var det värt, för jag fick ett stort tuggben, bara till mig.
Nu ska jag ut på promenad alldeles snart... Undrar om jag får ta med pinnen in den här gången...?
Jag tyckte jag betedde mig precis som en hund ska göra. En pinne i munnen, som jag hade hittat vid skogsbrynet, där de hade röjt upp lite, avsågad och bra, och svansen på vift... En forbollsplan framför mig att leka som en tok på...
Så... det gjorde jag naturligtvis... Sen kom det ett äldre par gående på gångvägen. Det var då Jenny blev så där röd...
Snäll som jag är brydde jag mig naturligtvis inte om det äldre paret, tittade lite, men fortsatte sedan att leka med min pinne.
Fast sen när vi kom hem tror jag att jag förstår varför matte blev sådär röd... Det var första gången jag känt mig så dum att jag verkligen sett dum ut, när jag kom på att pinnen inte ens gick in på höjden genom dörren.
Fem meter var den visst. Jag hade naggat av några bitar, men de bar Jenny tillbaka till skogen. Jag blev överlycklig när vi vände hemifrån igen, med min pinne, och tog kurs mot närmaste skogsbryn. Duktig hund kallade Jenny mig på vägen, för jag bar faktiskt min pinne hela vägen tillbaka, alldeles själv! Leka?! tänkte jag, men Jenny hade annat att tänka på... Hon skulle in till junis i Visby, så jag fick vara ensam i två timmar, när jag väl hade kommit hem. Men det var det värt, för jag fick ett stort tuggben, bara till mig.
Nu ska jag ut på promenad alldeles snart... Undrar om jag får ta med pinnen in den här gången...?
Kommentera