Hej!

Nu var det ett tag sedan sist men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Det försöker jag intala mig varje dag medan jag väntar på att jag ska få mat. Och tillslut får jag mat.

På senare tid har jag inte träffat matte-Jenny så mycket. Inte Martin heller. Alltså, jag har inte träffat Martin så mycket heller. Jag menade inte att Martin inte har träffat matte. För det har han gjort. Tror jag.

I alla fall, på senare tid har jag mest hängt med Linda, mattes kompis. Matte har varit sjuk och sen så har Martin haft tarmarna hängandes och slängandes överallt så det passade inte att jag var där och var ”lugn”. Nu är jag lugn med Linda istället. Men det har jag inte varit hela tiden, vill jag be att få tala om. I början tyckte jag att grannarna skulle få veta att jag var här, så jag skällde varje gång de gav ifrån sig ett ljud. Det var ganska ofta. Sen skällde jag också varje gång nån gick i trapphuset eller kom med bilen och parkerade nedanför huset. Så gjorde jag för att jag ville hälsa dem välkomna men det förstod visst inte Linda för hon sa åt mig att vara tyst varje gång. Tillslut var jag tyst. Inte för att hon sa åt mig utan för att nu borde alla ha hört mig. Jag menar, om någon har missat att jag bor här nu så måste den vara döv och då är det ingen idé att jag skäller. Då sliter jag bara på mina vackra stämband. Och sånt är onödigt.

Så vad gör Linda och jag om dagarna? Linda brukar sova ganska länge och när hon äntligen vaknar så är jag snabbt med nosen i hennes ansikte för att tala om att jag vill gå ut på toaletten. Då brukar vi gå ut. Och vi brukar gå den ”långa morgonpromenaden”. Den är min favoritpromenad på hela dagen för då går vi där det är gul snö nästan överallt. Jag gillar gul snö. Det luktar roligt. Ibland möter vi andra hundar. Då brukar jag vilja gå fram och hoppa men oftast får jag inte det. Fast härom dagen träffade jag en vit hund som hette Molly. Hon var 5 år. Hon var snäll.

När vi inte är ute och går brukar vi springa och hoppa i lägenheten. Men Linda tröttnar så snabbt. Det tycker jag är lite trist. Jag skulle vilja springa och hoppa hela dagen! Men jag antar att människor inte är skapta som hundar. Jag önskar att de vore det.

För några dagar sedan var jag på besök hos Martin och matte. Martin hade fångat in sina tarmar och matte hade slutat vara sjuk. Martin hade också fyllt år. 25 människoår. Jag undrar om det är gammalt? Människor räknar år så konstigt så jag vet inte riktigt. I alla fall så hälsade jag på och det var trevligt. Innan jag gick tillbaka till Linda så lämnade jag lite hår kvar efter mig så att matte och Martin inte skulle glömma mig. Visst är jag snäll?!

Nu ska jag snart ställa mig vid matskålen och vänta på det goda. Och kom ihåg, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Voff/
Harley.

1 kommentarer

Paula

18 Feb 2010 20:50

va underbart att du har de bra Harley, Visste du att jag ska snart börja skolan...mmmm .... å inte på gotland dåra..utan i Växjö...SKA BLI jätte kul... Många nya kompisar... hoppas dom e snälla. Saknar dig jätte mycke, min lilla kluns, hälsa Jenny och...Martin, vem de nu e... =) KRAM å puss på nosen.

Kommentera

Publiceras ej